Var Pinealon kommer ifrån

För att förstå Pinealon behöver man veta lite om forskarnätverket bakom den. Historien är nära knuten till en forskare och en stad.

En skola för korta peptider

Professor Vladimir Chavinson och hans kollegor i Sankt Petersburg drev i årtionden idén att pyttesmå peptider kan hjälpa till att reglera de vävnader de förknippas med. Deras institut för bioreglering och gerontologi utvecklade en hel rad peptider med två, tre eller fyra aminosyror, var och en kopplad till ett visst organ. Pinealon är en av tripeptiderna i den samlingen.

Ett vilseledande namn

Namnet för tankarna till tallkottkörteln, det lilla organet djupt inne i hjärnan som bildar melatonin. I de publicerade arbetena studeras Pinealon ändå nästan bara för möjliga effekter på nervceller i allmänhet: hjärnbarken, lillhjärnan och hippocampus. Den förstås därför bättre som en peptid från nervcellsforskningen än som en tallkottkörtelpeptid.

Första labbrapporterna

Tidiga artiklar, många i den ryskspråkiga tidskriften Advances in Gerontology, testade flera korta peptider i modeller med syrebrist och stress. Runt 2011 publicerade gruppen engelskspråkiga arbeten där Pinealon sänkte skadliga syrebiprodukter i nerv- och immunceller och höll fler av dem vid liv. Samma år visade en närliggande studie med fluorescerande markörer att sådana korta peptider kan ta sig in i mänskliga celler och deras kärnor.

Djurstudier

År 2012 rapporterade ett team att dräktiga råttor med en kostorsakad kemisk obalans som fick Pinealon fick ungar som lärde sig bättre och hade tåligare hjärnceller än obehandlade ungar. Senare ryska studier tittade på äldre råttor som utsattes för tunn luft eller kyla.

Inriktningen mot Alzheimer

Från 2017 vände sig arbetet mot modeller av Alzheimers sjukdom. Forskarna rapporterade att Pinealon hjälpte nervceller från möss att behålla sina svampformade utskott, kontaktpunkterna för minnesrelaterade signaler, när de utsattes för ett giftigt proteinfragment. En studie från 2024 använde nervceller som framställts ur hudceller från äldre donatorer och såg återigen mer förgrening. Datormodeller försökte förklara effekterna med att peptiden binder till DNA.

Tidslinje i korthet

• Årtionden tidigare: gruppen i Sankt Petersburg bygger upp ett bibliotek av korta peptider.
• 2008: ryskspråkiga artiklar testar korta peptider i modeller med syrebrist.
• 2011: engelskspråkiga cellstudier om oxidativ stress och om peptider som tar sig in i cellkärnan.
• 2012: studie på råttungar; en liten rysk rapport om yrkesförare.
• 2014: arbete om serotoninrelaterade gener i celler från hjärnbarken.
• 2017–2021: studier av nervcellernas utskott i Alzheimermodeller.
• 2019–2023: fysikaliska och datorbaserade modeller av DNA-bindning och upptag i celler.
• 2024: studie på nervceller framställda ur äldre människors hudceller.